Statistik 2015-2016

Jägareförbundets jaktstatistik är ett uppdrag som Jägareförbundet har i sitt så kallade allmänna uppdrag från 1938. De första åren fick jag bara några sidor med siffrar utan några som helst kommentarer. Sen kom några år med kommentarer men när den personen fick andra uppgifter försvann kommentarerna igen.

I år då jaktåret 2015/2016 kom så finns några för mig okända uppgifter. De som skickar in uppgifter om skjutna djur är frivilliga och kommer från jaktvårdskretsar som har kunskap om 28% av jaktområderna.

De avskjutningstal som presenteras är naturligtvis inte de riktiga. Förr så avrundades alla tal till nämsta hundratal. Även denna avrundning var också oriktig men med den angivna insamlingsmetoden kan inte det sanna antalet skattas. För detta behövs riktiga statistiska metoder användas. Jägareförbundet brukar själva anse att antalet ska ses på sikt och visar trender och inget annat.

Som ett exempel kan jag ange ett radioinslag där det berättades att viltolyckorna blev fler framför allt var det fler rådjur som blev påkörda. Den jägare som intervjuades ansåg att jägarna sköt färre rådjur men fler vildsvin. Även om jakten påverkar djurstammarna mycket så beror rådjurstammarna mycket av vintern snömängd och stränghet.

Vintern 2016/2017 var ovanligt mild med lite snö vilket troligen betydde mer för rådjurens överlevnad än att några jägare slutade skjuta rådjur (om det nu fanns sådana).

Följande lista på skjutna (fällfångade) djur har publicerats:

Art Antal
Alfågel 8
Bisam 43
Björktrast 1541
Björn 226
Bläsand 807
Bläsgås 287
Bäver 12928
Dalripa 48714
Dovvilt 38860
Ejder 1000
Fasan 19748
Fiskmås 9235
Fjällripa 13717
Fälthare 25233
Grågås 31537
Gråtrut 3215
Gräsand 63807
Grävling 54171
Havstrut 609
Iller 2198
Järpe 5627
Kaja 82491
Kanadagås 29770
Knipa 7558
Kricka 5112
Kronvilt 8222
Kråka 70280
Lodjur 44
Mink 7438
Morkulla 1520
Mufflon 185
Mård 11778
Mårdhund 25
Nötskrika 33112
Orre 18642
Rapphöna 3218
Ringduva 66250
Rådjur 104420
Råka 6394
Rödräv 72052
Sjöorre 47
Skata 64812
Skogshare 17866
Småskrake 267
Stadsduva 8562
Storskrake 1705
Sädgås 1582
Tjäder 15352
Varg 14
Vigg 3295
Vildkanin 33411
Vildsvin 97626
Älg 82984

Några kommentarer till de givna antalen. Totalt har 1 178 450 djur dödats under detta jaktår som går från 1 juli - 30 juni. Över 400 000 av dessa djur ingår i den s k viltvården och som dödas enbart för att inte jägarna vill ha dem i sina marker.

Vissa djurarter är mer osäkra än andra då de föds upp från ägg och sätts ut för jakt. De jag känner till är fasan, rapphöna och gräsand. Dessa arter varierar mycket mellan åren. För fasan är det angivna antalet det lägsta sedan 1980-talet. Oftast har antalet varit mer än dubbelt så stort och 2011/2012 t o m åtta gångar så stort. Gräsänder har oftast skjutits i mer en dubbelt så stort antal och 2011/2012 var de 280 000. Möjligen har både utsatta fasaner och gräsänder tagits med i jaktstatistiken 2011/2012. För rapphönor växlar antalet lite slumpmässigt från 3000 - 4000 till ca 9000. Möjligen också här beroende på utsättning men kanske också beroende på ovanligt goda reproduktionsår för rapphöna.

De angiva talen för dal- och fjällripa innefattar all jakt på dessa arter både från den s k fria fjälljakten och jakten nedanför odlingsgränsen.

För de stora rovdjuren björn, lo och varg är endast licensjakten upptagen. Det förekommer också en ganska omfattande skyddsjakt på dessa rovdjur men till detta ska jag återkomma i en mer omfattande artikel i ett senare nummer av Jaktdebatt.

Som jag förut framhållit är de angiva antalet dödade (skjutna eller fällfångade) djur mycket osäkra. Det är möjligen utvecklingen och tillgången på de arter som skjuts som kan avläsas och jägarnas aktivitet som kan se i ett litet längre perspektiv.

En art där jag tror att båda tendenserna visar sig är i jakten på vildsvin. Vildsvinen har kraftigt ökat i antal men även jägarnas jaktaktivitet.

Statistik vildsvin.

Många jägare har ett rovdjurshat. Att vargen är avskydd kan kanske förstås då vargen tar älgar och älgen är ett värdefullt byte som många ser som deras. Jägarna har ju inte på 100-tals år haft någon konkurrent till sina bytesdjur. Förr var nog jakten på rovdjur i stor utsträckning för att skydda sina husdjur och alltså för att kunna leva något så drägligt. Så är nu inte fallet men ändå---
Jakten på rovdjur är inte bara på de "fyra stora" utan också på våra mindre märkligt nog.

Enligt Bjärvall-Ullström (Däggdjur, Typografialteljén AB 1985) består födan av i norr av "smågnagare, hare och ekorre - samt fåglar mest ripor och andra hönsfåglar..."  "När det gäller ekorre finns det från Sovjet uppgifter om att denna art under smågnagarfattiga år kan utgöra mr än hälften av de byten mården tar. När smågnagare är mer talrikasjunker sedan ekorrens andel mer mot omkring 10%. Mården söker också upp as av älgar och ren...

Mården ingår i jägarnas s k viltvård. Men jag undrar hur många mer bytesdjur jägarnas lyckas döda genom denna massaker på mård. Hur många mårdar har du sett i ditt liv?

Statistik mård.

Rödräven ingår också i "viltvården".  Även om rävar lever i huvudsakligen på möss och sorkar enligt den förut nämnda boken av Bjärvall-Ullström men de nämner också marklevande fåglar och ägg men märkligt nog inte rådjurskid som jägare anser anledningen till att de jagar rävar så hårt. Det finns inventeringar på räv och rådjur som menar att räven tar många kid men problemet är att justera för väderlek (snö, regn och kyla) och smågnagartillgång och kidens tid är kort. Men räven äter det mesta, insekter, säd, katter, älgkött m m enligt de två uppsatser som finns på svenska Pelle Palms lic.avhandling och Jan Englunds undersökningar av rävmagar. En utbredd uppfattning är att räven påverkar mårdpopulationen. Men det måste vara en myt. Ingen av de forskare som jag läst har funnit ett enda tecken på att någon mård har fått sätta livet till för rävens skull.

Statistik rödräv.

Grävlingen har haft en avskjutning på nära 30 000 per år i många år. Avskjutningen har legat ganska konstant sedan 1980-talet och tidigare var det endast ca 10 000 som dödades. Den nästan 100% ökningen av avskjutningen är därför mycket märklig. Författaren till texten till "Viltövervakningen (som Jägareförbundet kallar statistiken) menar att detta beror på att grävlingen blir vanligare norrut nu förtiden. Detta är troligen sant men jag tror att något fel i rapportering eller på annat sätt smyget sig in. Kommande år kommer väl att visa vilken väg avskjutningen går.

Grävlingen ingår också i "viltvården". Det är ännu märkligare än de båda andra arterna som redovisats. Enligt Bjärvall-Ullström "är födan mycket omväxlande och varierande.... Om sommaren dominerar daggmask på de flesta håll men grävlingen stoppar i sig det mesta som den hittar under sina nattliga vandringar- insekter, sniglar, fågelägg, smådäggdjur m m. Under hösten blir vegetabilier allt viktigare och bör, frukt, ollon och säd framför allt havre, spelar stor roll för fettupplagringen inför vintern."

Statistik grävling.

I vilken utsträckning påverkar denna omfattande viltvård de djur som kan beröras t ex rådjur, tjäder och orre?

Hur har utvecklingen av rådjursjakten sett ut de senaste 10 åren? Det är ensvag nergång i skjutna rådjur men tendensen är inte signifikant. Det är framförallt den kraftiga avskjutningen 2006 - 2009 som påverkar de följande åren.

Statistik rådjur.

Hur har det gått för tjäder och orre? Dessa arter är också i hög grad beroende av skog med fuktiga sänkor och mossar med gott om ris som är en förutsättning för ett rikt insektsliv. Insekter är avgörande för kycklingarnas tillväxt och möjlighet att överleva. Produktionsskogar är planterade och enhetliga oftast utdikade då både tall och gran vill ha mark som inte står fuktig långa tider. Det är allmänt accepterat att både tjädern och orren minskat sedan 1960-talet i huvudsakligen beroende på skogsbrukets intensivare skötsel och avverkningar. Jakten lägger sedan "sten på börda" som man säger.

Nedgången som visas är signifikant. Orren är en vanligare fågel men drabbas på liknande sätt som tjädern.

Statistik tjäder.

Statistik orre.